I tanke med dåden i Paris där många människor fått satt livet till sörjer Europa och världen. Dessa människor som helt urskiljningslöst skjuter ihjäl oskyldiga människor för en tro eller vad dom nu dödar människor för. Vi har själva släpp in dom i tron att dom är flyktingar. Dom har slängt sina pass och påstått att dom är flyktingar när dom i själva verket är rena rama mördarmaskiner. Om än ett fåtal i flyktingströmmen men tillräckligt många för att göra stor skada på befolkningen som naivt bara tror att alla är krigsoffer. Det kommer bli fler offer i Europa vare sig vi vill eller ej. Godhetspolitiker, pk, och vänster dom som förespråkar fri invandring kommer själva nån stans att bli offer för terrordåd. Det har nu gått så lång att det är för sent att ångra sig. Godhetsfolket säger naivt att poliser eller dyligt inte hjälper. Nej man ska med kärlek bemötas dessa människor. Malena erman, Henrik schyffert, Jonas Gardell, Stefan Löfven mdfl säger hat föder hat. Snälla ni säg det till dom som förlorat nära anhöriga i dessa attacker säg att hat inte hjälper. Jag tror ni kommer få svar på tal men det är inget ni vill höra. Inte förän ni själva råkar mista nån nära anhörig eller närstående kommet ni förstå det är inte lätt att älska en människa som dödat min fru eller barn. Terrorister finns mitt i bland oss men vi kan inte se dom.

De va inte länge sedan jag fyllde 30 år. Jag kan minnas de som de va i går. I dag snart 55 år vart har tiden tagit vägen vad har jag hunnit med. 10 år kvar till pensionen och när man tänker tillbaka från 30 till 55. 25 år har gått fort vad ska då 10 gå??? ännu fortare. Drömmar har man saker en skulle vilja göra men man är fan för feg. Denna trygghet man lever i är svår att bryta. Varför gör man inte som fågelungar kastar sig ut i friheten och chansar att vingarna bär. Det är nu dom sista åren innan pension man har chansen att pröva nå nytt. Kanske flytta till ett annat land, pröva ett nytt arbete, göra nån förändring som förgyller tillvaron. Som en god vän sa till mig och plocka fram sin tumstock och vek fram en meter. När man ser att man levt över halva livet 55 cm och ser hur ev lite det är kvar. Att leva till hundra är de inte många som gör. 75 är mer sant då har jag bara 20 år kvar och som sagt 25 år har gått fort. Nu gäller de att ta till vara dom sista åren och hoppas på att man får vara frisk innan man kliver ner i träfracken.